Att gå på restaurang

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2842&artikel=5186778

Det är typiska p3diskussioner som inte är så djupgående men mycket flamsiga. Hur som helst:  "Om man betalar för att sitta ska man inte behöva göra ett skit" Det håller jag inte med om, mest för att det är en tråkig och arrogant inställning. Även om det skulle vara + 10kr för att du sitter ned och äter en pizza kan en gott kosta på sig att ta undan sina grejer i det fall det är möjligt. En betalar ju för att sitta på lokalen, och använda porslin och bestick inte nödvändigtvis för känslan att någon annan passar upp dig (nu snackar vi alltså pizzaställe och dyl.).
Sen är de inne på finrestaurang dvs. om en har en tygservett ska en inte ta undan. Det kan ju stämma oftast, och en märker ju om det finns möjligheter att ställa undan sin disk. På finare restauranger fungerar det oftast på att serveringspersonalen gör det. Men det märker en ju!! Det går att anpassa sig från situation till situation.


Barn och hyfs kom de inte in på så mycket. Jag tänker att det finns en gräns för hur mycket stora barn kan gå bråka och härja när de ska samexistera med andra. Små barn låter så där får en väl välja om en ska ta med dem eller ej.

På frågan om en får bajsa på toaletter svarar jag Ja.
Ribbing har en gång sagt det samma, det är ett typiskt bra ställe att välja att bajsa på.
Ska försöka länka bajsfrågan.

over and out
/ Liv Kniv

Adressatetikett?

8 augusti 2011 i kategori Allmänt, På arbetsplatsen,Övrigt

Fråga:

Jag jobbar i reception och öppnar därför post varje dag. En sak som irriterar mig varje gång det händer är att en del företag börjar sina brev med Dear Sirs, som att breven bara är skrivna till männen på företaget. Eller är de så korkade att de antar att bara män jobbar på företaget/den avdelning de skickat brevet till? Jag blir så arg att jag vill slänga breven direkt i papperskorgen alternativt skriva dem ett argt mejl. Givetvis gör jag varken eller, även om det senare känns väldigt lockande.

Vad tycker Magdalena om det här?

Svar:

Visst har du rätt. Däremot är det svårt att bestämma vad som är mest artigt eller kanske bara korrekt: Dear Madames, Dear Sirs (mer rätt: Mesdames), eller Dear Ladies, Dear Sirs, eller vilket skulle minska problemet, Dear Madame, Dear Sir.

Något slags praxis bör finnas i detta ämne även om jag inte känner till den. Underbyggd sådan välkomnas till kommentarsfältet.

Det gamla Sir-adresserandet eller skriftliga tilltalet lever kvar från den tid då kvinnor ägnade sig åt att sköta hem – eget eller andras – eller i varje fall inte förväntades ha högre befattningar på företag. Fast det har ju alltid funnits kvinnor som haft beslutande positioner. Egentligen finns ingen ursäkt för det slentrianmässiga Sir när det inte gäller enbart män (om inte företaget är av den förlegade sort som verkligen saknar kvinnor i beslutsställning).

Har du tid och energi till det kan du skapa ett standardmejl till Sir-skrivarna och korrigera vänligt: “för er information har vårt företag lika många kvinnor som män anställda” eller hur det nu är.

Kanske väcker du en jämställdhetstanke hos dem. Men var inte alltför säker på det.

Magdalena Ribbing

Hej, 

Jag fattar att du blir less, det är en dum och irriterande grej att skriva. Bra att du uppmärksammar det, tex. genom att skriva in till Ribbing. Fortsätt prata om frågor som rör språk och kön, vardagsaktivism är viktigt. 

Ang. hur personer ska tituleras så hörde jag nyligen "dear ladies and lady friends" och tycker det fungerar vid alla tillfällen. 

/ Liv Kniv

Mobilistfantaster?

 6 januari 2012 i kategori Allmänt

Fråga: Hur ska man ställa sig till att folk tar upp sina mobiler titt som tätt under en bjuden finmiddag? Jag tycker  att det är ohyfsat att göra så. Har jag fel?

Svar: Du har inte fel. Att prioritera sin mobiltelefon när man befinner sig i sällskap med andra personer är ohövligt, och ger intrycket att man finner dessa närvarande personer så trista att man måste ha alla möjligheter öppna till annat mer intressant. Säkert är detta inte medvetet och avsiktligt men effekten blir denna oavsett vad man kan ha avsett.

Men man kan ju vänta viktigt besked? Ja, då säger man det med en ursäkt till de närvarande, och tar emot samtalet-meddelandet snabbast möjligt när det kommer. Om det kommer.

På en middagsbjudning är det pinsamt ohyfsat att hålla på med sin mobil, det är samma sak som att påpeka att bjudningen och sällskapet är urtråkigt. Undantag förstås om alla i sällskapet sitter med sina spel, sms och annat under måltiden eller därefter. Gör alla detta måste det bero på att man har slut på samtalsämnen och brist på intresse för de närvarande. Enligt vad jag förstår är det i så fall onödigt att träffas IRL (i verkligheten), särskilt på en fin eller mindre fin middag.

Magdalena Ribbing

Hej, 

Jag undrar hur det faktum att det skulle vara en "bjuden finmiddag" kommer in i resonemanget. Har värden betalat för att gästerna ska vara på ett visst vis? Varför skulle reglerna skilja sig så mycket från annat socialt umgänge?

Jag anser att om en person vill ta en fika på stan (alltså inte bjuder mig på något alls) så bör även den visa mig mer uppmärksamhet än sin telefon. Situationen är egentligen inte så avgörande, om en har för avsikt att umgås är det lättare utan intensivt telefonerande. Men att en behöver skicka ett sms eller gå ifrån och ta ett snabbt samtal har väl aldrig dödat någon? Jag tycker dock det är trevligt att säga till och be om ursäkt. 

Jag hade en vän som brukade ta upp sin mobil när vi satt på restaurang, bara vi två och ringa folk med "vad gör duuuu"-samtal. Det var inte jättekul, även om det låter komiskt. 

Liv Kniv

tvättstugan

Det är ett jävla oskick att sno folks tvättider. Jag var sjukt nära att göra det nyss, men dock hann personen komma och uppmärksamma mig på det faktum att jag inte kan hantera datum när jag har sommarlov, och som tur var var denne inte någon självutnämnd tvättstugediktator, något som förekommer i huset.

Men hur ska en bete sig i tvättstugan egentligen?

separationsfras?

23 april 2012 i kategori Människor emellan

Fråga: Vad säger jag när jag möter den ena parten i ett nyligen separerat par? Är det rätt/okej att beklaga sorgen, dvs uttrycka att jag tycker det är tråkigt att det tagit slut? Vederbörande kanske inte alls tycker det är tråkigt att det är slut.

Det ska tilläggas att det rör sig om ett par i bekantskapskretsen, inga nära vänner.

Svar: Du ska inte beklaga den som separerat, och absolut inte beklaga någon “sorg” – det är ett annat begrepp som handlar om död.

Men du kan gärna säga ungefär ”hur har du det? hoppas det är okej”. Den som då vill berätta och själv klaga över det som hänt gör det då.

Magdalena Ribbing

Hej, 

Precis som du själv skriver kanske personen som separerat inte ser det som något tråkigt. Det enklaste sättet att ta reda på det är att fråga hur denne mår och hur den har det i och med separationen. Då får du veta om du ska gratulera eller beklaga. Om ni inte står varandra så nära att du känner att du kan eller vill fråga hur de mår på ett uppriktigt sätt tycker jag ändå inte du ska beklaga. Då håller du dig helt enkelt utanför, om det är bekvämast så.

Boktips: Happy happy,
En bok som ger den andra sidan av skiljsmässor. 

Liv Kniv

Ex-present?

 26 april 2012 i kategori Människor emellan, Presenter

Fråga: Jag har precis avslutat ett förhållande med min pojkvän, nu f.d.

Under förhållandet så fick jag en upplevelse i julklapp, av ett värde strax under tusenlappen. Den här upplevelsen är något som det var planerat att vi skulle göra tillsammans, utomlands (d.v.s., han har betalat både för sig själv och för mig).

Vi utnyttjade aldrig de här upplevelsebiljetterna under förhållandet, och nu undrar jag hur jag ska förhålla mig till min julklapp efter att förhållandet har tagit slut. Kan jag ändå be honom om att få utnyttja biljetten själv (eller i sällskap med honom, om vi båda skulle känna oss bekväma med det)?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här julklappen. Det känns dumt att be honom om något som det var meningen att vi skulle uppleva tillsammans. Å andra sidan hade jag inte gett tillbaka julklappen om den till exempel varit ett smycke.

Svar: När en relation avslutas brukar man försöka enas om vad som ska behållas av de gåvor av värde som man har givit varandra. Självklart skulle du ha givit din f d pojkvän tillbaka ett smycke eller annat föremål av värde – undantaget är kläder och väskor. Föremål av värde har man vanligen fått mot bakgrund av att relationen syftade till en gemensam framtid. Det är förmodligen mer ovanligt att man får – eller tar emot – dyrbarheter om förhållandet är avsiktligt kortvarigt.

Vardera parten i en avslutad relation avgör om och vad den andra får behålla, eller om det ska återlämnas. Att bara utan överenskommelse behålla det värdefulla som givits är fel och kan kallas girigt.

Din julklapp i form av en upplevelse har nog frusit inne när er relation har upphört. Men är ni fortfarande vänner föreslår jag att du pratar med din f d pojkvän om denna present. Säg att du gärna genomför den tillsammans med honom om det känns okej även för honom. Är det viktigt för dig att få denna upplevelse men han är ointresserad kan du säga att du kan tänka dig att använda din del ensam. Eller köpa ut hans del och ta med någon annan. Allt handlar om hur ni två uppför er gentemot varandra.

Magdalena Ribbing

Hej, 

En present som är given bör vara det utan några krokar eller förutsättningar i stilen "så länge vi fortsätter ligga med varandra". Det skulle göra livet oerhört komplicerat, och småsint. Den här presenten är lite speciell eftersom ni skulle göra den tillsammans. Det hoppas jag innerligt att ni kan göra även fast ni gjort slut. Om inte får ni prata er fram till en lösning, eller så är du "the bigger person" och ger tillbaka den för att du känner för det. Men i regel finns inget som säger att presenter ska återlämnas när ett förhållande mellan två personer tar slut (förlovningsringar och liknande kan vara undantaget från regeln). 

Liv Kniv 

Fylleriursäkt?

 18 maj 2012 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag har en nära vän och vi träffas en hel del, både han och jag samt i större grupper. Han är otroligt charmerande och trevlig när han är nykter, men när han fått i sig alkohol – det rör sig om stora mängder och ganska regelbundet – blir han verbalt aggressiv. Fyllesnack kanske, men väldigt otrevligt. Nu häromdagen hade jag honom och två andra personer på middag, allt väl och trevligt, men min gode vän klämde i sig tre flaskor vin och blev förstås aggressiv och grälsjuk, gick plötsligt iväg, tog sin bil och for hem! Tydligen kom han hem utan problem, men jag ringde efter några dagar och sa att jag tyckte han skulle be om ursäkt for sitt beteende. Men han påpekade att han var absolut inte skyldig mig någon ursäkt. Så mycket för den vänskapen, men nog kan man väl be en person om en ursäkt i detta fall? Vad säger etiketten?

Svar: Du som värdperson skulle absolut ha hindrat din vän att dricka så mycket. Du kan ju med din vetskap om att han är alkoholist enkelt hålla ner tillgången på alkohol, säga att det finns inte mer vin.

Dessutom, och det är verkligen viktigt, skulle du ha hindrat honom från att köra bil. Det framgår att du bor mycket långt från Sverige, men även om lagen där du bor inte förbjuder alkoholpåverkade att köra bil är det inte ett skäl till att låta en berusad person sätta sig bakom ratten. Det handlar inte enbart om hans liv utan om alla andras som han riskerar. Du är ansvarig för att släppa iväg en alkoholpåverkad person som bilförare. Du kunde tagit bilnycklarna, eller på annat sätt hindrat bilkörandet, och du hade ju två gäster ytterligare som kunde bistått dig med detta.

Att din vän betedde sig illa på din bjudning tycker jag att du ska strunta i. Dina övriga gäster såg ju hur det var fatt med honom. En alkoholiserad person är ofta omedveten om sitt beteende och det är meningslöst att kräva en ursäkt i så fall. Vad är en ursäkt värd om den är framtvingad?

Någon så kallad etikettregel finns inte angående detta slags problem – bara en insikt om hyfs och stil, och den insikten saknar din vän när han har druckit för mycket.

Magdalena Ribbing

Hej, 

Skit i ettikett, varför ringde du inte polisen? Inte för att han var agressiv (om det inte behövdes) utan för att det är ett lagbrott att köra påverkad och han äventyrar inte bara sitt eget utan oskyldiga människors liv. 

Som värdperson kan du inte ta ansvar för hur mycket någon dricker men du kan välja att inte bjuda in människor som beter sig illa emot dig. Det är mitt råd om personen i sig, samt att testa att prata allvar med den igen. Du ska inte behöva ha vänner som är aggressiva mot dig bara för att de är påverkade, det är såklart obehagligt. 

Men som sagt, du borde fundera på varför du inte ringde polisen och hur du kan göra saker om situationen uppstår igen. 

Liv Kniv

Superihejdande?

26 maj 2012 i kategori Människor emellan

Fråga: En av mina närmsta vänner som jag brukar gå ut med på helgerna blir alltid väldigt full. Personen är en långt över 20 år och borde ha lärt sig sina gränser, men är inte alltför sällan väldigt påverkad redan vid 23-snåret. Det är pinsamt eftersom man alltid får ta hand om personen och framförallt be om ursäkt inför sina andra vänner. Men att säga ”du, du blir alltid pinsamt full” känns inte helt rätt heller (speciellt inte eftersom jag dessutom är ganska mycket yngre).

Självklart är det inte hälsosamt att bli så full så ofta så det känns som att man borde säga något av den anledningen också. Så min fråga är: vad ska jag göra?

Svar: Det är bättre att en nära vän säger till om fylleri än att det tigs bort.

Du kan när din vän inte är påverkad och ni är ensamma ta upp ämnet och vänligt säga ungefär ”du vet ju att du dricker för mycket när vi är ute, och det är inte vidare kul varken för dig eller mig, så jag tänkte föreslå att jag hjälper dig att säga nej till för mycket alkohol när vi går ut.”

Det kan hända att vännen blir sur och förnekar det överdrivna drickandet, det brukar de som är alkoholister, eller på väg dit, göra. Men då får du ha några exempel till hands på hur du har fått ursäkta din vän och hantera pinsamma situationer, och om igen säga att du gärna hjälper din vän att hålla sig rimligt nykter. Det kan du ju göra genom att du ser till att sitta/stå bredvid din vän och diskret uppmana “inte mer” eller något annat, ni kan ju komma överens om ett kodord kanske. Eller att ni är överens om att du har hand om även din väns pengar när ni går ut, och därmed kan hindra för mycket drickande.

Är det riktigt illa med vännens drickande tycker jag att du ska säga det rent ut. Föreslå att din vän skaffar professionell hjälp innan det är försent. Ta reda på några sådana telefonnummer och erbjud dig att ringa och beställa tid, och att gå med dit.

Magdalena Ribbing

Hej,

Som en god vän borde du fundera på hur din vän mår och fråga rakt ut hur hen har det med sitt drickande. Missbruk och beroende är väldigt vanligt och att det utvecklar sig i 20års åldern är allt utom unikt. Att fortsätta gå ut och dricka öl med någon som är alkoholist känns lite tveksamt om du frågar mig. Hitta på aktiviteter där ni (båda!) är nyktra, och låt på så vis vännen ta ansvar för sitt drickande själv då du inte ens behöver vara där. 

Om det är något du inte bör göra om din vän visar tendenser till alkoholism så är det att stå bredvid och diskret viska eller göra baseball-tecken när hen druckit för mycket. Du kan inte ta det på ditt ansvar, läs gärna på om medberoende och fundera på hur du kan hjälpa din vän utan att själv dras in för mycket i det destruktiva beteendet din vän uppvisar. Du skriver att det är en av dina närmsta vänner och då är det extra svårt att förhålla sig till det, men som sagt. Är du uppriktigt orolig skulle jag se till att göra ordentliga förändringar.

Liv Kniv

Ett gott skratt förlänger livet.

Men det är såklart ett jävla oskick att ha kul på andras bekostnad. Därför länkar jag detta, Roligaste kommentatorsfältet på länge.

Skyltartighet?

21 juni 2012 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Allt oftare tycker jag mig se skyltar som innebär ett förbud eller en uppmaning men där avsändaren håller en falskt ”snäll” och närgången ton. I stället för att skriva ”Hundar får inte vara i butiken” står det i entrén till ICA ”vi får tyvärr inte ta med oss våra hundar i butiken”. Vilka vi?
Nästan sarkastiskt är ”tack för att du inte röker här”. Det kanske jag visst gör! Eller inte alls hade tänkt göra. Är det inte trevligare att skriva ”rökning förbjudet”?

Jag hade nog uppfattat det som mer respektfullt, trots den korta tonen. Har jag fel?

Svar: Lite mild artighet skadar sällan, enligt min uppfattning. Den brutalitet som råder på många håll i dagens samhälle skapar ingen trevnad och underlättar inte gemenskapen.

”Rökning förbjuden” är klart men ganska ovänligt, ”Rökning undanbedes” en mildare variant och ”tack för att du inte röker här” är samma budskap inlindat i artighet, men lite onödigt, det går att uttrycka sig klart utan fånigheter, exempelvis ”Rökning är inte tillåten”.

”Vi får tyvärr inte ta med oss våra hundar” osv är lite larvigt, tyvärr:et indikerar något slags beklagande och det är knappast avsikten. Livsmedelshygieniskt är det fel att ta med sina husdjur i mataffärer så ”Hundar får inte vistas/medföras i butiken” är tydligt men inte aggressivt.

Magdalena Ribbing

Hej,

Jag vill inte låta dryg nu men jag undrar om du inte ska fundera på varför du blir förolämpad av skyltar. Skyltarna vill dig inget illa. Tonen kan såklart uppfattas olika men det skönaste vore förmodligen att slippa störa dig på dem. 

Överdriven trevlighet från en person kan förstås vara frustrerande, men jag ser det nästan som en annan fråga. Skriven text är vad den är, och så länge du förstår att du inte ska röka tycker jag den fyllt sitt syfte. 

Liv Kniv

Homosvensexa?

30 maj 2011 i kategori Bröllop

Fråga: Två killar i bekantskapskretsen ska efter mycket om och men gifta sig med varandra. Vi vill gärna ordna svensexa och vet att ”offren” skulle uppskatta detta. Nu infinner sig problemet. Ska vi ordna var sin svensexa för grabbarna vid olika tillfällen? Det blir ju lätt att den ene får en roligare svensexa än den andre. Tjejerna i bekantskapskretsen vill också vara med, känns lite konstigt men de får ju inte ordna någon möhippa.

Svar: Bjud båda killarna på samma svensexa, den är ju till för att festa av deras ungkarlstid och det finns ingen anledning att separera dem. Eftersom tjejerna vill vara med, kolla vad övriga tycker och gör som de flesta tycker blir bäst – jag kan inte något problem med att kvinnliga vänner deltar i svensexan i det här fallet.

Skillnad är inför ett tvåkönat bröllop, där är traditionen möhippa-kvinnor, svensexa-män. Men här saknas tradition och behöver skapas, och logiskt är det enligt min mening med gemensam svensexa för två män och gemensam möhippa för två kvinnor – vardera med medverkande av båda könen.

Magdalena Ribbing

Hej,

Jag har lite svårt för fenomenet möhippa och svensexa, jag har inte helt förstått hur det fungerar. Men så långt som jag förstår är det en sista kväll med gänget. Oavsett om de som ska gifta sig båda har en penis eller y-kromosom eller identifierar sig som män har de väl inte levt samma liv och har exakt samma vänner? Självklart ska de få varsin fest om alla andra får det! Att den ena i paret som ska gifta sig får en roligare fest än den andra är väl alltid en risk, återigen oavsett könsidentitet.
Att du tycker det känns konstigt att tjejer vill vara med betyder inte att brudparet tycker det är konstigt. Uppenbarligen har de insett att en kan vara vän med någon av annat kön än sig själv, och således också ha fest tillsammans. Jag rekommenderar dig för din egen skull att du funderar på vad som känns så konstigt, och varför det är viktigt att dela in människor i könskategorier. 

Liv Kniv

Hyllningssanning

28 november 2011 i kategori På arbetsplatsen

Fråga: Jag är chef över en medarbetare som ska fylla 50 år och vi ska fira personen gemensamt med hela företaget, tårta, blommor, present och tal från chefen.

Problemet är att medarbetaren har en knepig attityd, jobbet blir gjort men under protester. Jag har tagit upp detta direkt med personen vid ett flertal tillfällen, och det har blivit bättre.

Men nu är frågan inför detta tal som jag ska hålla. Hur ska jag lägga upp det? Jag vill ju att det ska vara personligt, och lite roligt, men absolut inte på personens bekostnad såklart. Denna medarbetare har självklart sina goda sidor också, men det som är mest kännetecknande är just den kritiska attityden.

Alternativet är att hålla ett väldigt kort och opersonligt tal, men det känns fel det också.

Svar: Vid ett hyllningstal som ju detta ska vara, bör det som är negativt undvikas. Samtidigt ska osanning undvikas förstås, det blir fel för alla som vet hur det ligger till.

Du kan ta fasta på jubilarens fördelar, och säga något åt det här hållet ”X har många goda sidor och emellanåt även en kritisk attityd mot arbetet – jobbet blir alltid gjort och det är ju meningen med verksamheten här” och så fokuserar du på något som är bra som personen gör, kanske noggrannhet, engagemang för resultatet eller kunderna, kanske är personen extra bra på att förklara eller berätta. Att personen har förbättrat sitt sätt efter samtal med dig är ju också positivt, det kan kanske uttryckas som ett beröm, kanske: “X har visat sig vara beredd till förbättringar, sådant är manna för en chef.”

En chef på ett mycket stort företag berättade för mig att hon vid avtackning och jubileer alltid frågade ett par medarbetare runt den som hon skulle hyllningstala till om deras uppfattning om personen i fråga, och då brukade få intressanta aspekter att ta med i talet. Sådant som hjälpsamhet i det tysta, generositet, vilja till uppmuntrande av andra och mycket mer som inte alltid syns för en chef kunde komma fram vid dessa frågor.

Magdalena Ribbing

Hej,

Jag röstar för det korta och opersonliga talet. 

Liv Kniv

Klädkod?

30 januari 2009 i kategori Bröllop, Inbjudningar, Klädsel

 Fråga: Vad ska man ha på sig när det står på bröllopsinbjudan “Klädsel: Kavaj/långklänning”? Hur fint ska man vara klädd?

Svar: Denna fråga återkommer ofta, och har sin grund i att kvinnor förmodas vilja klä sig i balklänning medan män anses vara nöjda med att ha en hygglig kostym. Det kanske är riktigt. Eller så är det trams med påverkan av för många amerikanska filmer med bröllop i kolossal utstyrsel. Några muntra män trettioårsåldern berättade att de hade följt denna klädkod bokstavligt och hade klätt sig i lånade långa kjolar samt snygga kavajer och gått på bröllopet som de var bjudna på i den klädseln. Där hade först synts ytterst häpna miner och en del sura sådana, men efterhand hade skrattet bubblat upp på bröllopsmiddagen och det ansågs som ett roligt inslag. Jag rekommenderar det absolut inte, men det kan användas som exempel på hur dumt det kan bli med egenkonstruerade klädselangivelser. Nu ska du få svaret på din fråga: män har till denna blandade klädkod kostym, gärna mörk eftersom det är fin fest, och kvinnor har lång kjol/klänning med överdel som inte är alltför galabetonad. Då har man följt inbjudarens önskan och det är vad en hövlig gäst bör göra, oavsett den eventuella tokigheten.


 Magdalena Ribbing

Hej,

Jag föreslår att du klär dig så fint som du känner för.
Om du vill vara lydig så tar du på dig en kavaj eller långklänning. Det går också att ha något helt annat på sig men risken är att de som bett dig klä dig på ett visst sätt blir besvikna.

Liv Kniv

Gästohygien?

22 juni 2012 i kategori Måltider, Socialt vett


Fråga: Min man och jag tycker om att bjuda våra vänner på middag, oftast blir det i mindre sällskap. Vi brukar ställa fram maten på bordet och låta var och en servera sig själv från grytor och fat. Det fungerar bra tills vi bjuder gästerna att ta en portion till. Då händer det allt som oftast att de använder sina egna bestick till att ta mat med, eller till att skrapa av serveringsskeden med. Detta händer både när det gäller huvudrätt och dessert. Till exempel har det nu i maj-juni vid ett flertal tillfällen, när vi serverat glass och jordgubbar till dessert, hänt att gästerna använt sin egen sked till att skrapa av serveringsskeden i glassen med. Detta trots att jag alltid lägger fram dubbla serveringsbestick – för att förebygga att någon ska använda sina egna använda bestick!
Detta händer vid våra enkla middagar. Men jag har även varit med om att gäster på riktigt ”fina” middagar använt sig av sina egna bestick att ta till exempel glass med.
Jag undrar nu; hur kan vi som värd och värdinna förebygga att gästerna använder samma bestick i sin mun som de tar mat med? Och hur hanterar men situationen när man själv är gäst och någon av de övriga gästerna gör så?
Jag och min man tycker det är ohygieniskt och rent av äckligt och vill absolut inte äta av mat som någon haft sina använda bestick i!


Svar: Det är inte vidare trevligt, det du beskriver, men det är vanligt. Människor inser inte att de bestick de haft i sin mun kan vara bacillförande och bryr sig därför inte om att iaktta så enkla regler som att inte stoppa dessa bestick i sådant som andra ska äta. Ändå finns det skrivet redan på 1700-talet av USA:s förste president George Washington att man inte ska stoppa det bestick man haft i sin mun i den mat andra ska äta.


Men du kan knappast göra något åt det, tyvärr. Skulle du säga till dina gäster ”vi är tacksamma om ni använder endast serveringsbesticken när ni tar mat” skulle du genast betraktas som lite knäpp eller hygienhysterisk.


Tråkigt nog får du alltså stå ut med dina gästers slarviga och, tror jag, framförallt obetänksamma beteende. Du skulle också kunna ingripa milt när du ser att någon är i färd med att stoppa sin egen gaffel i grytan, säg då ungefär “här har du en bättre gaffel, ta den här”. Det är inte det allra trevligaste men du kanske kan anlägga ett tillräckligt älskvärt hjälpsamt tonfall för att inte dina gäster ska irriteras. Och hos andra kan du inte säga något!


Magdalena Ribbing


Hej,


Som du säkert har märkt har alla olika saker de finner viktiga när det kommer till hygien. Därför tycker jag det är viktigt att vara tydlig med vad just Du har för prioriteringar och behov. Är det okej att gå in med skorna? sätta sig i sängen? eller stoppa gaffeln i grytan? Om inte är det ditt ansvar att förklara det för dina nära och kära vad du har för förväntningar på dem.
Vad har du för behov och hur kan dina vänner hjälpa dig att må bra? Jag är övertygad om att dina vänner gärna gör små uppoffringar som att ta av skorna eller använda "rätt" sked om du är tydlig med att det är viktigt för dig. Du bör alltså prata utifrån dig själv; Dina känslor och behov (läs gärna på om non violent communication) och inte fokusera på den andre då det lätt blir anklagande och offensivt. 
Istället för att säga "det är äckligt/ohygieniskt/oartigt/dålig hyfs att skrapa av glassen med din egen sked" bör du säga "Det skulle kännas bättre för mig om du använde skedarna vi lagt fram till glassen. Jag är orolig för bakterier" och kanske tillägga något om förkylningstider och eventuellt le hjärtligt om du vill släta över kommentaren eller är rädd att låta ilsken. Dina känslor är dina och bör mottas av din gäst, som i sin tur är ansvarig för sina känslor, om denne skulle bli stött.  


Liv Kniv

Obekant på kalas?

27 februari 2009 i kategori Fest, Inbjudningar, Människor emellan

Fråga: Jag fyllde jämnt och bjöd in mina vänner, däribland en kompis som flyttat ihop med sin flickvän.
Han tackade nej eftersom han var på ett jobb långt bort .
Strax innan festen ringer min kompis och frågar om hans sambo/flickvän – som jag umgåtts med ytligt på krogen med min kompis men även på hennes födelsedagskalas där jag var bjuden i egenskap av kompis till min kompis/hennes sambo/pojkvän – får komma på festen, med en väninna.
Jag blev ställd.
Hon var naturligtvis välkommen i sällskap med min kompis – men utan honom och med väninna?
Det var liksom en annan sak.
Jag känner henne inte alls personligen. Vi har knappt fört ett samtal, bortom hej och hej då.
Nåväl, jag sa;” tyvärr, då bjuder jag hellre in andra vänner som inte fått plats…”
Det här har jag fått gliringar oms sedan dess.
Jag var ju bjuden på hennes fest – ja men så att säga ”med” min kompis.
Jag tycker att jag gjorde rätt.
Men hur sjutton tänker folk?

Svar: En hel del av de kommentarer som kommer till min spalt angående frågor om vem som ska/måste bjudas på fester hävdar att inbjudaren väljer varje gäst efter eget tycke. Så går det inte till om man ser till den gemenskap som är varje fests egentliga syfte. En bjudning är inte i första hand till för att muntra upp inbjudaren med utvalda individer utan sammanhang, utan för att skapa en gemenskap som blir behaglig för alla, i första hand för gästerna.
Först tackade du ja till en fest hos en person som du knappt känner men vars kalas du går på därför att hennes pojkvän är din kompis. Och sedan bjuder du denne kompis med flickvän, och då vill flickvännen gå på din fest utan den förhindrade pojkvännen/din kompis. 
Ja, ungefär så går det sociala umgänget till, om man ser det formellt. Varför gick du på hennes fest om du inte känner henne? Därför att du tyckte det var kul att gå på fest. Nu ville din kompis gå på din fest för att det vore kul – och du hade ju varit på hennes fest. Då skulle du följande både hyfs och formalia sagt att hon är välkommen. 
Men inte med någon egeninbjuden följeslagare förstås, vare sig bekant eller obekant.


Magdalena Ribbing

Hej,

Jag börjar gärna i slutet av ditt brev "hur sjutton tänker folk?" Det är en mycket bra och viktig fråga. Svaret är att folk/människor tänker olika. Alla tänker inte som du och har inte samma prioriteringar. Jag vet många som med öppna armar välkomnar främlingar i stora hoper om det så skulle vara på sina festligheter. En del människor tänker att en främling är en vän som en ännu inte träffat.
Det fina är att det finns inget rätt och fel sätt att tänka och att din vän hade förnuftet att helt enkelt fråga om de här två personerna var välkomna så du fick svara ett ja eller ett nej.

Det är intressant att du i slutet skriver "Jag tycker att jag gjorde rätt". Du vill alltså understryka att du håller med dig själv?
Då undrar jag en smula vad syftet med din fråga är. Hoppas ovanstående svar är tillfredsställande.

Liv Kniv

O:osa?

från 18 juni 2012 i kategori Bröllop, Inbjudningar

Fråga: Jag och min sambo ska gifta oss och skickade för ca en sen månad ut vackra personliga inbjudningskort. Vi gjorde dock misstaget att skriva osa, vilket jag efter att ha läst din spalt inser att alla kanske inte känner till.

Vi har bjudit in ca 60 gäster men bara fått omkring 10 svar. Det är två veckor kvar av svarstiden men det är också två veckor kvar tills maten måste beställas. Hur ska vi göra för att få in svar? Det känns inte kul att ringa upp och fråga. Till saken hör att många har gett ett otydligt svar i stil med vad kul det ska bli med bröllop då man träffats på någon fest eller liknande.

Svar: Tyvärr är det enda du kan göra att ringa varje icke svarande person och vänligt sägas ”kanske har posten missat ditt svar, vi hoppas att du kommer på vårt bröllop” – och uppringande inbegriper de som svarat det flummiga ”vad kul med bröllop” istället för ett konkret ”ja tack, vi kommer gärna, det ska bli roligt”.


Jag beklagar, men du har inget annat val än att ringa dessa slöa eller okunniga personer som inte begriper och inte orkar ta reda på vad osa innebär. Om det kan vara till tröst är du långt ifrån ensam om denna situation!


Magdalena Ribbing

Hej,

Menar du att människor inte förstår förkortningen? Jag anser nog att det faktum att det står ett datum utöver bröllopsdatumet gör att gästerna borde ta reda på det
om de verkligen inte vet. Jag förstår att du känner dig besviken att inte människor kan ge ett ja tack eller ett nej tack då de är bjudna på ert bröllop.
Det är okej att säga det, att du är besviken att inte gästerna hört av sig i tid.
Om du har dina vänner på facebook föreslår jag ett massmail där du tydligt förklarar vad du vill ha (tex. ett tydligt ja eller nej, skriftligt). Om du vill skriver du att
du är ledsen/besviken för att ni inte fått svar och ger på så sätt gästerna en möjlighet att be om ursäkt. Förmodligen är det slarv eller obetänksamhet och om
de inte får reda på att de gjort dig ledsen kan de inte heller be om ursäkt.
Jag hoppas verkligen att ni ska slippa ringa 50 personer, men har du ingen mailadress eller liknande så är det just vad ni får göra; Ringa upp och meddela att ni
inte fått ett svar om bröllopet och att ni behöver det nu.

Liv Kniv

what would Ribbing do?

Många i Sverige frågar sig, vad skulle Magdalena Ribbing göra. Jag är en av dem som med stort intresse läser Hyfs & Stilbloggen då jag har ett stort intresse för människor och relationer. Klädkoder och titlar är lite mindre intressant för mig men hur vi ska bete oss emot våra medmänniskor samt varför människor reagerar som de gör är jättespännande i min värld.

Om en får svära i kyrkan så håller jag inte alltid med Ribbing. Därför har jag startat den här bloggen för att helt gratis ta mig an de frågor som Magdalena Ribbing får in till sin spalt. Slumpvis utvalda frågor ska manglas  här och få ett alternativt svar.